Gladarumpan

Det finns nog lika många sätt som barn. Vad som är rätt är ju det man själv vill och det som funkar. Så tycker jag i alla fall. Sen finns det ju dom som tycker att deras sätt är rätt för alla… Jag tänkte att det kunde vara kul att berätta om våran nattningsrutin.

Oftast börjar den men att Julian får bada. Vi badar honom nästan varje kväll eftersom han tycker så mycket om det. Ibland hoppar vi över badet, t.ex. om klockan sprungit iväg, om vi är för trötta eller om vi varit iväg och kommer hem sent. Han verkar förstå att han ska sova även om vi hoppar över badet någon gång ibland;).

Efter badet gosar vi in honom i en handduk och myser en stund. Sen är det på med blöja och pyjamas. Därefter får han springa runt lite medan vi gör välling.

Vällingen dricker han på springande fot. Han har ju absolut inte tid att sitta still i någons famn eller så. När flaskan är tömd borstar vi tänderna. Efter det är klockan ungefär 19 och då går (oftast) alla tre in i vårat sovrum och han ligger mellan oss i våran säng och kramas, myser och buffas till sömn. Ibland tar det 10 minuter, ibland tar det längre. När han somnat bygger vi barriärer på sidorna och går ut.

Vi hade en period då vi bar över honom till hans egna säng när han somnat men just nu gör vi inte det. Känns som att han sover bättre i våran säng och vi har inget emot att han ligger där heller.

Rubriken kanske låter väl dramatisk. Det är ju inte så att jag kvävs eller har extrem andnöd. Men det är faktiskt svårt att andas!! Jag minns att jag läste och hörde om detta förra graviditeten. Det stod att det blev svårare att andas ungefär nu (vecka 28) eftersom att livmodern och bebis är högt upp och pressar på lungorna. Som tur var slapp jag det problemet med Julian i princip helt. Men som ni förstår hade jag inte samma tur denna gången..

Om jag inte minns helt fel så lättar det när bebis sjunker ner i bäckenet om några veckor. Längtar dit…

Det har varit dåligt med uppdatering här på bloggen. Tyvärr blir det lätt så när vi är ute och reser.

Vi var borta i nästan två veckor, varav del av tiden spenderades med familj och del av tiden i Polen i sällskap av goda vänner. I Polen hälsade vi på min mormor, dvs Julians gammelmormor. Så himla häftigt att han har en gammelmormor! Hon är 90 år och såväl hjärtat som diabetes tär på henne men hon kämpar på ändå! Själv bor hon också! Tyvärr är inte hjälpen för äldre lika bra i Polen som i Sverige. Som tur är har mormor en dam som hjälper henne med handling och städning som familjen ordnat privat.

Tiden borta har varit mysig men intensiv! Samtidigt som det är underbart att vara borta är det mysigt att komma hem igen. Speciellt eftersom att vi fortfarande inte hunnit ikapp med lägenheten sedan flytten!!

Nu ser vi fram emot att komma i ordning, förbereda inför julen och utforska nya området! Idag blir det ett besök på öppna förskolan här för första gången!

Bjuder på lite bilder från resan:)!

Idag fyller vårt hjärta 1.5 år! Tänk att ett halvår redan har gått från det att han fyllde ett. Snart är han två. Och halvvägs dit välkomnar vi dessutom lillebror. Vi måste vara världens lyckligaste:-).

I present fick han en minikånken från fjällräven.

Robert har lämnat oss för tre dagars jobb i varmare klimat. Jag får alltså överleva som gräsänka, ensamstående mamma och gravid dessa dagar. Första dagen är  avklarad. På helt ok vis… Eller…?

Vi har haft en mysig dag och jag har satsat på att hålla Julian sysselsatt. Han är inne i en utvecklingsfas nu som gör honom mammig, klängig och lite mer ledsen och otålig än vanligt. Min strategi är att hålla honom sysselsatt. Då glömmer han av att vara det där lilla extra krävande. Idag har vi lekt mycket ute, lekt mycket inne, varit på promenad, fått besök av Amanda och varit på affären. Han har ätit, sovit och varit nöjd för det mesta.

Dessvärre har vi haft två olyckliga incidenter. Båda orsakade av vårat nya soffbord (vi har varit utan soffbord i flera månader och jag funderar helt ärligt på att kasta ut det och fortsätta leva utan soffbord!!! Enda problemet är att vi numera är utan köksbord istället.. Vi beställde ett nytt och det kommer inte förrän mitten på december. Det gamla ville vi inte ta med oss till nya lägenheten.). Ok, olyckliga incidenter.. Den första inträffade i morse. Ungefär 30 sekunder efter att Robert satt sig i taxin och åkt mot Arlanda. Julian skulle böja sig ner och ge/ta något från Cosmo och dyker rätt in i långsidan på soffbordet med sin perfekta lilla mun. Han blir ledsen och börjar blöda lite. Vi kramades och pussades och han var ok ganska snabbt.

Nästa incident är att han istället snubblar in i långsidan av soffbordet med hakan och sen studsar i golvet med bakhuvudet:(. Denna gången började han blöda mycket! Jag är så tacksam över att Amanda var här då. Hon är förskolelärare och vet vad man ska kolla efter så att allt är ok. Jag fick lära mig att man ska kolla så att tänderna är kvar och så att det inte är någon blodrand där tänderna börjar. Tack och lov var det inget sådant. Blodet kom från läppen och tungan.

Bordet är varken vasst eller kantigt så det går inte att barnsäkra det mer än vad det redan är. Får hoppas att vi bara hade otur idag:/.

En annan sak som varit mindre bra idag är min foglossning. Jag insåg att smärtgränsen verkligen går där Robert kommer hem från jobbet och tar över alla tunga lyft. Jag har haft mer ont än någonsin innan ikväll och kan knappt röra mig nu. Jag lever i tron att jag inte kommer ha ont när jag vaknar imorgon. Det finns faktiskt inget annat alternativ så så får det bli.

Just nu sitter jag själv i soffan efter en lång dag. Julian sover. Igår åkte min lillebror Peter hem. Idag åkte storebror Michael hem. Idag kom även Roberts föräldrar. Imorgon är det MVC, fick bokat om för andra gången. Det är lite om vad som händer just nu. Det händer mycket (hela tiden) med andra ord. Längtar tills flytten är klar och tills vardagen är här. Även om det är kul att familj hälsar på. Tyvärr kunde inte mina föräldrar komma eftersom pappa är utomlands på jobb men dom träffar vi ganska snart ändå.

Vi trivs fantastiskt bra i nya lägenheten och i nya området. Lägenheten känns luftig och mer genomtänkt än förra. Området är lugnare och bjuder på fler fina höstträd än stan. Win-win! Jag kan inte förstå varför vi inte flyttat tidigare?

Inga filter i världen kan retuschera bort min stirriga trötta blick (försökte verkligen). Så ni får hålla till godo.