Gladarumpan

Vad gör en mammaledig tvåbarnsmamma? Kan inte svara för alla och alla dagar men berättar vad vi gör just nu!

Lägger upp en bild för att illustrera! Jag halvligger i soffan med en bebis som har svårt att somna. Jämte mig har jag Cosmo som också tar det lugnt. Julian sysselsätter sig med att bära ut vartenda leksak han har i sitt rum och fråga mig var den heter. Svarar jag inte omgående höjer han röster och säger ”det?” mer frustrerat. Om ni visste hur många gången jag tagit upp och lagt ner telefonen för att skriva detta eftersom jag konstant blir avbruten:-).

Som bilden visar har jag hängt tvätt, vikt tvätt och sorterat strumpor. Det är vi nu. Vad gör ni?

Lite drygt ett dygn efter att vi för första gången fick träffa våran andra son var det dags för ytterligare ett första möte. Julian skulle få träffa lillebror Vincent för första gången.

När vi kom hem med Vincent var Julian inte hemma, han och hans farfar hade varit ute på promenad och Julian hade sovit sin förmiddagsvila i vagnen. Ganska snabbt kom han dock hem och det var helt underbart att få se honom. Det var ju första gången jag varit utan honom över en natt (eller mer än max 3-4 timmar vid enstaka tillfälle för den delen).

När han kom in gosade vi och kramades. Vi visade honom Vincent men han visade inget större intresse. Sedan fick han sin storebrorspresent; en brandstation med brandbil, helikopter och diverse tillbehör. Brandstationen var mycket uppskattad, men jag tror inte att han förstod varför han fick den.

Dagen gick sedan på och Julian var gnällig och missnöjd. Jag trodde (fasade) att han höll på att bli sjuk. Vincent sov det mesta och var inte så mycket i fokus även om jag såklart ammade och gosade en del.

Sedan hände det som gjorde att vi förstod varför Julian inte var sig själv. Vi satt och åt middag och eftersom Vincent hade börjat vakna till skyndade jag mig och gick sedan för att amma honom. Då, när jag lämnade bordet för att gå till Vincent, blev Julian jätteledsen och brast ut i gråt. Mitt lilla hjärta… Det hade alltså inte märkts på honom men han hade förstått vem Vincent var och att mamma ägnade honom mycket tid. Det är svårt att hålla tillbaka tårarna när jag skriver detta och det skär i mammahjärtat. Samtidigt vet jag att det bara handlar om att vänja sig. Ingen hatar ju sina syskon eller är avundsjuk på det sättet när man är vuxen och det är heller inget jag minns från min barndom. Antar att man anpassar sig och vänjer sig vid att syskon finns där relativt fort.

Usch. Första dagen var i alla fall tuff och känslomässig. Som tur var vände det redan dag två. Jag tror att det delvis berodde på att Roberts föräldrar åkte hem på morgonen och att Julian började känna igen sig i våra rutiner igen. Redan andra dagen ville han hålla lillebror och nu uppmärksammar han honom det första han gör när vi vaknar genom att peka på honom och säga ”där”. Mitt lilla hjärta är så underbar och kärleksfull och kommer bli världens bästa storebror. Vi kommer säkert att få en del tvister i framtiden men att han redan nu bryr sig om och klappar på lillebror får mig att känna mig trygg med att allt kommer gå bra.

Äntligen är våran älskade lillebror här. Den 21:e januari kl. 05:49 kom han. Han vägde 3290 gram och var 50 lång när han föddes. Han kom i vecka 38+5.

Nu är vi hemma efter MVC besök i stan och lite ärenden. MVC besöket gick bra. Bebis hjärtljud låg på 147, mammas blodtryck på 110/80 och magmåttet på 34 cm.

Vi pratade även lite om gårdagens läkarbesök. Igår var jag nämligen hos läkare och fick konstaterat att jag har utvidgat njurbäcken. Jag har haft ont på ena sidan av ryggen i ungefär 1,5 månad och det var därför jag skickades till läkare efter att det via 3 (!!!) urinprov konstaterats att det inte beror på uvi.

Som jag förstod det beror utvidgat njurbäcken på att bebisen trycker på njurarna och urinledarna vilket leder till att allt inte fungerar optimalt och därmed gör ont. Detta var även trolig förklaring till att jag har starka sammandragningar dygnet runt. Fick utskrivet medicin som jag ska ta vid smärta men mer än så kan man inte göra. Besvären försvinner direkt efter förlossningen.

Juste. Gravidcravings. När vi ändå var i stan passade jag på att äta lunch på ett ställe som vi ofta åt på när vi bodde i stan. Där har dom supergod färskpressad apelsinjuice som var min craving förra graviditeten. Denna graviditeten tycker jag att den är ok men lite söt. Min nya craving är brämhults lemonad!! Dricker hälften av en stor flaska varje dag. Så gott!

Ikväll och inatt skulle vara första restaurangbesöket och första natten utan vår prins. Vi skulle äta fantastisk middag på White Guide utnämnda Restaurang 1909 i Sigtuna och sova över på fina Sigtuna stadshotell. Allt var bokat och bestämt. Våran getaway var inte för nöjes skull ni som tror det. Jag har haft ångest inför det hela.. Syftet var att vi skulle testa att lämna bort Julian över natt för första gången någonsin. Som övning inför förlossningen om 2 månader..

Vet inte om jag ska skratta eller gråta men vi fick avboka alltihop. Julian är nämligen sjuk. Han har 39.6 i feber och har sovit i några timmar nu. Vi har varit relativt förskonade från sjukdomar och jag tror att det är andra gången på hans 1.5 år som han har så hög feber. Vilken dag han valde…..

Grattis till alla män och pojkar! Internationella mansdagen firas sedan 19 november 1999. Tanken är att fokusera på herrarnas hälsa, jämställdhet mellan könen, lyfta fram manliga förebilder och fokusera på förbättrade relationer. Fint tycker jag!

Robert fick en stickade tröja från mq i present. Den är varm för hälsan, röd för jämställdhet, fin för att han ska vara en bra stilförebild och sist men inte minst köpt av mig för förbättrade relationer:-).

Så fort tiden går! Veckorna bara flyger förbi! Idag ska vi till centrum och lösa några ärenden. Efter det ska vi möta Julians farmor vid tåget. Hon ska hälsa på oss i några dagar vilket alltid är trevligt.

Idag ska Julian ha på sig en tröja som Roberts faster har stickat till honom. Tycker den är så himla fin! Dessutom blir den en roligt minne i framtiden.