Gladarumpan

Stämmer inte sömnen stämmer ingenting. Det har alltid vart knasigt med Julians sömn. Han har inte behövt mycket sömn. Det började redan samma dag som han föddes. Jag minns att både jag och min man var förvånade över att han var vaken nästan hela tiden. Sov inte nyfödda mycket? Inte våran i alla fall. Och så har det fortsatt. Nätterna är i alla fall oftast ok. Då kan han sova 21-07 med några uppvak.

Apropå natt så sov jag med ansiktsmask i natt. Dermalogica intensive moisture masque använder jag. Allt från Dermalogica är bra och så är det bara. Masken gör att man blir helt vit i ansiktet. Eftersom det är första gången jag sovit med den sedan Julian föddes var jag lite rädd för hur han skulle reagera. Skulle han känna igen mig? Jag har nämligen hört att barn ibland inte känner igen en om man gör för häftiga förändringar (vet dock ej vilken ålder). Nåväl, på morgonen när vi vaknade så låg han och tittade nyfiket på mig. En lurig blick som jag inte riktigt kände igen. Direkt får jag dåligt samvete, ger honom till Robert och tvättar av masken. Lustigt, undrar vad han tänkte:).

Tillbaka till sömn…. Julian behöver nu när han är 9 månader ungefär en timma sömn på förmiddagen och en timma sömn på eftermiddagen. Får han mer än en timma är han på bättre humör. Får han mindre är han gnällig. Idag var en sådan dag då han fick 35 minuter på förmiddagen. En sådan dag blir oftast inte som man planerat. Nu sover han sin eftermiddagsvila och när han vaknar ska vi ut på våra förmiddagsärenden.

Igår kväll ägnade jag lite tid åt att kolla igenom gamla bilder. Bilder från gamla tiden i Göteborg, Milano och Berlin 2010, Vietnam 2011, mitt halvår i Frankrike 2011, Vegas 2012, några dop,bröllop och festligheter osv. De bilder som finns är helt enkelt från resor eller speciella tillfällen eftersom det endast är då vi tar bilder. Tyvärr.

Hur som helst.. När jag lät bilderna passera framför min blick på skärmen fick jag ångest. Jag var snyggare då! Har jag vid 25års ålder passerat mitt bäst-före-datum? Det skrämde mig och fick mig att tänka till. Helt ärligt vet jag inte om jag var snyggare då. Hur rättvist är det att jämföra speciella tillfällen och resor med min vardagliga mammalediga spegelbild?

Det var då det slog mig! Jag har lurat min man! Jag har gjort det förbjudna. Jag har slappat till efter bröllop och barn. Det är så lätt att inte sminka sig, inte borsta håret, inte göra sig fin. Helt enkelt rationalisera bort allt som tar tid. I mitt egna huvud är jag inte den där bleka, trötta kvinnan med tofs på huvudet iklädd myskläder. I alla andras huvuden är jag det.

Idag har jag tvättat håret, peelat ansiktet, sminkat mig, lockat håret och klätt på mig kläder som faktiskt bara passar EN storlek. Med detta vill jag inte sätta extra press på alla er mammor för jag vet att det kan vara mycket ändå. Det jag vill säga är glöm inte bort dig själv! Var den du är i ditt huvud även i verkligheten. Nu ska jag vara mig själv igen. Äntligen.

Julian sover, Cosmo ligger jämte mig i soffan och Robert sitter på ett SAS plan från Heathrow på väg mot Arlanda. Min bror som hälsat på oss i några dagar åkte hem för ett par timmar sen. Det är inte ofta det är såhär lugnt.

Julian fyllde 9 månader (!!!) för tre dagar sen. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Är det såhär för alla? Highway till pensionen? Även om tiden passerat utan att jag märkt så inser jag att saker har hänt. Från att min lilla Julian var en nyföding och relativt orörlig är han nu en fullt rörlig krabat som ska inspektera allt, gärna stående.