Gladarumpan

Sedan Vincent föddes har han varit oerhört torr i huden. Vi smörjer, smörjer och smörjer. Det enda som har funkat är Locobase repair, enligt doktorn den fetaste av dom alla. Den har iaf funkat tills nu…

Vincent har haft klåda i några dagar. Jag bestämde mig igår för att det fick vara nog eftersom det inte verkade gå över. Ringde till 1177 som ville att vi skulle kontakta vc för besök samma dag.

Hos doktorn får vi svara på lite frågor och sedan plocka av kläderna. Domen blir atopiskt eksem. Utbrett eksem. Såpass utbrett att kortison inte kan användas utan bad i kaliumpermanganat krävs (mörklila vätska). Kortison kan vi använda på de absolut värst drabbade hudpartierna. Fick en svag för ansiktet och en medelstark för kroppen.

Tydligen ligger Vincent nu även i riskgrupp för astma och förkylningsastma eftersom barn med atopiskt eksem löper större risk för det. Vi uppmanades vara uppmärksamma på hans andning när han är förkyld.

Jag vet inget om atopiskt eksem eller astma, mer än det jag läst sedan igår. Jag vet bara att ögonen tåras varje gång jag tänker på det. Det känns som en hemsk dom för livet som min lilla pojke ska dras med. Varför han? Varför någon? Varför har Julian gått igenom allt med sitt tungband? Att få barn är den största glädjen som också kan ge den största sorgen.

Doktorn sa att han måste inte få astma och eksembesvären kan växa bort. Jag lägger allt mitt hopp till det.

Jag fick höra av andra mammor och även läkare och sjuksköterskor att barns som sövs olyckliga oftast vaknar olyckliga. Vilket stämde lite för bra.

Min stackare har varit ledsen och gråtit väldigt mycket från den stund han vaknade och fram till nu. Nu är det ok eftersom han sover.

Förstår inte vad det är för solskenshistorier jag läst om på nätet. För jag är chockad över hur ledsen han har varit. Jag visste inte heller hur svårt han skulle ha att äta. Han har verkligen försökt att få i sig mat men det är svårt.

Sjuksköterskorna var måna om att han skulle äta glass eftersom det lindrar smärtan och drar ihop kärlen vilket stoppar blödning. Riktigt chockade blev dom när han inte ville ha. Även efter att ha smakat ville han inte ha mer. Jag var inte förvånad. Vardagsmat för oss att han inget äter, inte ens glass.

Operationen gick bra och vi kom hem för någon timma sedan. Julian har varit lite ledsen men somnade äntligen för en kvart sedan i min famn.

Han har inte riktigt varit sig själv efter narkosen och allt smärtstillande han fick så sömn är nog behövligt. Hoppas han mår bättre när han vaknar.

Det kan blöda en del efteråt. Det fick jag och Julians hoodie lära sig den hårda vägen. Nu ska jag duscha av mig blod och tvätta hoodien i kallt vatten. Tack för all omtanke<3!

Imorgon är det dags för Julians tungbandsoperation. Känns inte alls kul. Är orolig att något ska gå fel. Att dom ska se något som är fel. Julian andas genom munnen en del. Logopeden vi går hos vill därför att doktorn går ner med en kamera genom Julians näsa och ner i svalget för att kolla så att allt är som det ska överallt.

Han ska sövas. Robert tycker att jag ska vara där när han sövs, eftersom han är så mammig just nu. Det klarar jag. Det är inte det som känns jobbigast såhär på förhand. Det som känns svårast är att jag måste lämna honom när han är nedsövd. Nedsövd och helt utlämnad och försvarslös.

Jag vet redan nu att de tio minuter som operationen beräknas ta kommer att vara de längsta i mitt liv. Ska även kameraundersökningen göras så vet jag inte hur mycket extra tid det tar. I operationspappren stod det att jag får träffa honom igen när han håller på att vakna upp. Tänk om han hinner vakna innan jag kommer dit?

Det är omänskligt att gå igenom det här som mamma. Ändå är det inte så farligt egentligen. Tänk så många mammor som har värre ingrepp att vänta. Ingrepp som tar timmar. I tanken skickar jag er all respekt och kärlek jag har. Hur ni mammor klarar det vet jag inte. Eller jo det gör jag. Man har inget alternativ till att klara det, för ens barn behöver att man klarar det. Precis som Julian kommer behöva att jag säger att jag inte ska lämna honom imorgon.. Att jag är stark och låtsas som att allt är som det ska.

Det inträffar faktisk allt mer ofta att båda sover samtidigt. Det är sedan Vincent inte har ont i magen längre som han sover bättre på dagarna. Vad gör jag då? Idag har jag satt på en tvätt med de nya mini rodini kläderna, plockat undan i köket, färgat ögonbrynen och fransarna samt gjort en till kaffe.

Att sova själv när båda sover är ingen mening. Julian sover ungefär en timma och under den tiden vaknar alltid någon (oftast båda) till vid något tillfälle och kräver vaggning eller napp. Fast att färga brynen och dricka kaffe är ju helt ok det med:-).

Vincent, Cosmo och jag myser i soffan samtidigt som Robert nattar Julian. Jag hör hur Julian ”sjunger” sig till sömns. Låter så gulligt och jag har förstått att många barn gör så. Undrar när det slutar..?

Igår åkte min älskade fina mamma hem efter en veckas besök. Har varit så mysigt och skönt(!!!) att få lite avlastning och sällskap på dagarna. Tänk om man bodde närmare familjen..

Idag har vi varit på långpromenad och även besökt mulle mecks lekpark. En stor hit om ni frågar Julian! Promenaden blev lite längre än vad vi hade tänkt. Blir ofta så när Robert och jag är ute och går. Vi båda älskar nämligen att utforska och gå nya vägar samt att prata om allt mellan himmel och jord samtidigt. Då tenderar promenaderna att bli rätt långa.

Nu halvligger jag i soffan som sagt och samlar ork till att ta en dusch och tvätta håret. Hoppas orken kommer snart:-D.

Jag älskar jeansen från I Dig Denim. Ville köpa till Julian så fort jag kom i kontakt med märket. Det var på Babyshop jag såg dom för första gången. Enda problemet var att Babyshop tar in I Dig Denim från storlek 98 och Julian hade 86/92 då. Gissar att inte tillräckligt många är dumma nog att betala 599kr för ett par jeans till en 1-1,5 åring:-). Tips till er som ändå är det är att nk tar in från storlek 92;-).

För er som inte är det har jag ett annat tips!! Ett av mina favoritkonton på instagram; inspirationforpojkar tipsade om ett par jeans från lager 157. Jag fastnade direkt och tyckte dom var väldigt lika I Dig Denims jeansmodell ”Newark”. Båda är liknande i färg, passform, slitningar och stuk över lag. Största skillnaden är priset. I Dig Denims kostar 599kr och lager 157s kostar 150kr eller två för 250kr!! Kap! I Dig Denim till vänster och lager 157 till höger.

Idag fyller våran lilla Vince en månad. Jag skulle kunna fråga vart tiden tog vägen men samtidigt kan jag påstå att det känns som att han varit med oss mycket längre.

Det har varit en underbar månad och vi har lyckligt tittat på när Vincent har vuxit och utvecklats och när Julian varit en kärleksfull och omtänksam storebror.

Vincent sover fortfarande väldigt mycket, kanske att han har lite längre vakenstunder. Han har lagt på sig 1,2kg och vuxit 4,6cm på längden under sin första månad. Han har gått från storlek 44 till storlek 56 i kläder. Han älskar att bli buren i bärsjal. Han kräks fortfarande väldigt många gånger per dag. Han börjar ta napp allt bättre. Han gör dom absolut sötaste lätena i sömnen. Och han är helt bedårande underbar och snäll:-).

Igår fyllde vi på med de fina bodysarna med luftballonger från Newbie! Älskar luftballonger och tycker att dom symboliserar något äventyrligt och nästan lite magiskt. Perfekt att ha på idag eftersom att ens barn är det mest magiska äventyret av dom alla!