Kort tungband
Jag har alltid inom mig känt att något inte stått rätt till med Julian. Vi har kämpat med amning, mat, sömn, järnbrist och dåliga humör mer än vad som känt normalt. Med första barnet är det alltid svårt att veta vad som är normalt dessutom. Nu när vi fått vårat andra barn kan jag säga direkt att jag förstår att det vi gått (och går) igenom med Julian inte är normalt. Inte på långa vägar. Både Robert och jag har haft perioder då vi knappt orkat längre. De flesta som känner oss vet att det säger mer om situationen än om oss.
Det hela började med att vi för några veckor sedan fick remiss till logoped, eftersom Julian inte pratar mycket alls och vi upplever att han är frustrerad över att inte kunna uttrycka sig. Logopeden vi träffade var mycket duktig. Hon ställde alla frågor och ovetandes om vad hon ville åt gav vi alla de rätta svaren. Utan att ens kolla på hans tungband såg hon på tungans form att det såg konstigt ut. Eftersom vi precis träffats ville hon inte gräva i hans mun vilket är förståeligt. Vi fick istället i uppgift att spionera på hans tunga och se om han räckte ut den och om han kunde slicka sig om läpparna. Vilket han givetvis inte kunde.
Tiden en vecka senare hos logopeden missade vi eftersom Julian var sjuk. Samma dag på kvällen googlar jag lite om tungband. Jag var inställd på att det inte var kort eftersom personalen på BB kollat på det när amningen inte fungerade och sagt att det var normalt. MEN. Istället får jag en chock. Tårarna rinner när jag läser om andra som haft samma. Jag trodde aldrig att jag skulle få veta varför första året med Julian var som det var…
Efter allt vi läst var vi båda övertygade om att han hade kort tungband. Morgonen därefter kollade vi och fick nästa chock. Det såg riktigt konstigt ut. Inte alls som våra eller Vincents. Idag har vi äntligen träffat en öron- näsa- halsspecialist som konstaterat detsamma. Redan den 8:de juni fick vi tid för operation. En tid som egentligen inte fanns men som den underbara doktorn såg till att vi fick ändå.
Han kunde inte garantera att allt skulle bli bra direkt. Det kan krävas både övning och tid innan han lär sig använda sin tunga sa han. Jag hoppas att det kommer bli som de fallen jag läst om på nätet. De magiska fallen där barnen både börjat äta och tala inom loppet av några dagar.
Min fina fina älskling..
Lärdomen i detta är att alltid alltid alltid följa sin magkänsla. Strunta i hur många läkare ni träffar, för vi har träffat en hel del, och ingen av de vi träffade upptäckte hans tungband. Något så jävla självklart och så jävla enkelt.
Om någon av er har erfarenhet skulle det vara jättegulligt om ni lämnar en kommentar.
