Gravid igen

Idag var vi på MVC. Blodtrycket låg på 130/75, socker på 3,3 (lågt eftersom det var precis före lunch), hb på 135 och bebis hjärtljud runt 135-140. Allt bra m.a.o.

MEN. Sen fick vi en liten chock… Bm börjar fråga hur bebis rör sig och jag säger att han rör sig överallt. Förstår verkligen inte hur han ligger fortsätter jag… Hon börjar känna och klämma och ser lite bekymrad. Efter ett tag säger hon att hon inte alls är säker på att denna bebisen ligger med huvudet neråt… Jag tänker snabbt att jag läst någonstans att vändning sker mellan vecka 35-37. Jag är snart 38 fullgångna veckor!! Har inte stenkoll men tror att man ofta föder med snitt om barnet ligger felvänt. Att föda med snitt är en av mina största rädslor eftersom jag har Julian hemma och det hade krossat mitt hjärta i tusen bitar om jag inte skulle kunna ta hand om honom så som jag vill och brukar.

Lite skärrade blir vi skickade på ultraljud några våningar ner. Tack och lov slutar allt väl och vi får reda på att huvudet faktiskt är neråt. Bm som genomför ul nämner att bebis ligger långt ner och att det därför kan vara svårt att ens känna huvudet utifrån.

Lättade åker vi upp till min bm igen med de glada nyheterna. Vi pratar en stund och hon avslutar med att säga att vi får väl boka en ny tid även om jag inte tror att du kommer hinna komma hit igen. Och vet ni vad? Jag tror att hon har helt rätt:-). Den bokade tiden är bf+1, alltså 30:de januari.

Igår gick jag in i vecka 38. Nu kan han verkligen komma när som helst! Som det är nu tar jag det verkligen med ro. Känner ingen stress över att han ska komma nuuu. Är inte ens redo för att han ska komma nu…. Saker måste tvättas, bb väskan måste packas klart, våran donkey har inte kommit än (förhoppningsvis nästa vecka) och vi har inte köpt säng till bebisen än.. Som ni förstår får han gärna stanna i magen lite till. Dessutom njuter jag verkligen av dagarna med Julian. Vet ju att jag inte kommer kunna ge honom samma odelade fokus när lillebror kommer.

Med Julian i magen hann jag heller aldrig känna den där brinnande akuta stressen, även om vi längtade ihjäl oss såklart. Jag var så inställd på att gå över tiden med två veckor så att jag inte ens trodde att förlossningen startat när den väl gjorde det 1 vecka innan bf!! I mitt huvud hade jag ju hela tre veckor kvar:).

Med allt detta sagt måste jag få säga att jag älskar spänningen! Spänningen och ovissheten. Varje dag och varje natt kan vara tillfället då det drar igång! Var det en sammandragning? Var det en förvärk? Kommer det en till? Blir dom regelbundna? Åhh så spännande det är!!

Godmorgon alla fina och trevlig fredag! Står och kör Julian i vagnen över tröskeln samtidig som jag skriver detta. Han är inne i en utvecklingsfas nu som inte är blyg med att ge sig till känna. Bl.a. strular den så välbehövliga dagssömnen. Han är svårare att natta och vaknar för tidigt. Det i kombination med att jag är gravid gör det lättare att natta i vagnen. Något vi inte gjort på flera månader annars.

Denna veckan har faktiskt bjudit på en del förändringar graviditetsvis. Negativa förändringar. Jag har börjat känna av foglossning för första gången i mitt liv. Jag tror att det är foglossning iallafall. Det gör ont nedanför korsryggen när jag gör vissa rörelser och har varit aktiv innan. Oftast kommer det på em. och på kvällen kan det vara ganska jobbigt. Det blir liksom värre av att jag gör saker. Än så länge är det hanterbart. Till stor del eftersom att Robert är hemma på kvällarna och då kan göra alla tunga lyft med Julian. Men jag blir livrädd när jag tänker på att det skulle kunna bli värre. Vad gör jag då? Jag har faktiskt ingen aning om vad man gör när man har en liten att ta hand om hemma?

En annan tråkig sak är sammandragningarna. Jag har haft dom i några veckor nu men det börjar bli värre. En morgon för några dagar sedan var dom så starka och regelbundna att jag trodde att vi skulle få åka in. Som tur var gick dom över efter att jag fick vila lite på soffan. Jag hade mycket sammandragningar med Julian tidigt och fick gå på läkarkontroll och blev ordinerad vila. Läkaren ville sjukskriva mig men eftersom jag redan var ”hemmafru” fanns ju inte det behovet. Den gången gick allt bra och Julian kom ju bara en vecka för tidigt. Jag försöker intala mig själv att det blir samma denna gången. Även här är jag livrädd för vad som kan hända. Denna gången har jag ju inte alternativet att vila. Det går bara inte med en aktiv 17 månaders.

Jag hoppas att både foglossning och sammandragningar stannar på en ok nivå. Kanske har det varit värre just denna veckan eftersom Julian varit sjuk och extra krävande. Hade han fått bestämma så hade han bott i min eller Roberts famn:). Man kan nästa tro att han har ont i fötterna så ledsen som han blir när vi sätter ner honom. Måste erkänna att det är lite gulligt.

Nu är mer än halva graviditeten avklarad. Som jag längtar efter den lilla lugna pojken i min mage. För lugn är han verkligen om jag jämför med Julian. Jag känner honom varje dag men hans rörelser är inte alls lika frekventa eller starka som Julians var. Robert har fortfarande inte känt honom sparka. Julians sparkar kände han i vecka 17 eller om det var 18. Tycker att det är ganska stor skillnad. Säger man inte att man ska känna sparkarna tidigare andra gången? Eller gäller det bara mamman? Båda graviditeterna har jag haft moderkakan i framvägg så det är inte skillnaden.

Innan denna graviditeten hade jag så svårt att förstå hur väninnor inte kunde känna sina barn i magen ungefär lika tidigt som jag gjorde. Eller hur pappan inte hade känt än trots att dom var i vecka 23. Nu förstår jag:). Undrar vad skillnaden beror på..

Idag är det vecka 20! Hur är det möjligt tänker ni? Jag bytte ju veckor på fredagar innan jag fick mitt beräknade förlossningsdatum flyttat med en dag, dvs. från 28:de till 29:de. Svaret är ganska lustigt och jag tror nästan att det var meningen på något sätt.

När jag skulle gå in i Gravid App och ändra bf datum stod det redan 29 januari 2015. Jag hade fyllt i fel datum från början! Egentligen har jag alltså bytt vecka på torsdagar innan. Slump? Jag vet inte. Tror lillebror kommer bli något alldeles speciellt. Har jag berättat att han kom till i USA precis som Julian? Julian är made in Nevada och lillebror är tillverkad i Kalifornien. Så himla häftigt med två barn som båda är skapta i landet av möjligheter.

Största nyheten för vecka 20 är tröttheten. Den blir bara värre och värre. Järnbrist? Jag vet inte. Med Julian hade jag jättebra järnvärden hela graviditeten och var inte ens i närheten av att behöva järntabletter. Vet inte om det blir samma denna gången. Jag får ju erkänna att jag tyvärr inte alltid äter lika hälsosamt nu som då. Orken att laga mat finns inte och jag har svårare med att äta sådant som jag själv lagat.

Idag har jag svävat på små moln. Lite som den lyckoruschen jag fick efter förlossningen. Är så lycklig och tacksam över mina två pojkar. Kände mig så löjlig under ultraljudet när jag knappt kunde hålla tillbaka tårarna. Det var så fantastiskt att få se min son för första gången.

Min spontana tanke efter ultraljudet var varför väntar man så länge på detta? Till vecka 19? Kändes så orimligt. Jag vet att det har en medicinsk förklaring såklart men det är ju såå underbart att få se den lilla.

Här hemma har Julian somnat för en stund sedan. Robert lämnade oss för Gibraltar och jobb i några dagar. Men vi fick upp Julians (och lillebrors) farmor istället så vi ska nog få tiden att gå:-). Det har bl.a. ryktats om bullbak i dagarna.

För er oinvigda betyder RUL rutin ultraljud. Det är det enda ultraljudet jag kommer gå på. Om det inte tillstöter några komplikationer eller så. Vet att man kan gå på ett fosterdiagnostiskt ultraljud i vecka 13-14 någon gång tror jag men det valde vi bort. Skulle det vara något med bebis så märker vi det när det är dags. Jag hade inte velat veta det på förhand eftersom att det ändå inte skulle påverka vårat beslut. Vårt barn är vårt barn oavsett hur det är och att vara annorlunda är inte att vara sämre. Vem du än är är du älskad för den du är lilla ärta.

Ok, iallafall, imorgon på morgonen är det dags att få se våran lilla bebis för första gången. Ska bli så kul. Insåg idag att jag antagligen kommer bli flyttad (förlossningsdatum) vilket känns tråkigt. Jag älskar ju att byta vecka på fredagar. Med Julian blev jag dessutom tillbakaflyttad 8 dagar. Hur kul var det att gå om 8 dagar tror ni? Inte alls! Det känns som att jag kommer bli tillbakaflyttad denna gången med.

Nu ska jag tvätta håret om jag orkar. Puss på er!