Amning

Eftersom det trots allt är min blogg vill jag berätta om min inställning och hur jag gjorde. Jag är för långtidsamning och tror jättemycket på att det människan är skapt till att göra är det bästa och tror även på dom vetenskapliga rekommendationer som idag finns på bl.a. 1177 som förespråkar amning till minst 1års ålder.

Nu till mina egna erfarenheter. Försöker att dra det i korta drag, hade kunnat skriva en kortare bok annars. I början var det jättejobbigt och det var jag inte riktigt beredd på. Julian visste inte hur han skulle ta tag. Lösningen blev amningsnapp. Efter ett tag jobbade vi bort den, vilket var jättetufft men helt klart värt det. Sen gick amningen toppen. Han gick upp jättebra och det gick smidigt.

Vid fyra månader började vi med smakportioner och det gick inte särskilt bra. Första veckorna gav vi honom bara några teskedar i veckan, typ två varannan dag. Blev inte riktigt att vi ökade under femte månaden heller eftersom att han inte visade så stort intresse eller ville ha mer. För att korta av historien lite så kan jag sammanfatta med att det blev värre och han var i princip helammad upp till 9-10 månader. Han ville inte äta mat.

Under hela den här resan ammade jag. Ganska mycket dessutom. Jag är så tacksam för att amningen gått så bra eftersom det är det enda han åt under långa perioder. När han väl började äta bättre drog jag ner på amningen. Från ungefär 10 månader ammade jag bara morgon och kväll och från ungefär 12 månader ammade jag bara kväll. Jag märkte att han åt bättre av frukosten om jag tog bort morgonamningen. Dessutom blev jag gravid igen då så det passade bra att dra ner. Vid 14 månader slutade jag amma helt. Julian hade börjat tappa intresset lite, även om han nog hade fortsatt om jag erbjudit honom.  Samtidigt kändes det också rätt att sluta belasta min kropp med både amning och graviditet.

Verkar inte som att vi haft tid att ta bilder när vi ammat:)

Jag hoppas att jag får en liknande amningsupplevelse med den som nu ligger i magen. Bortsett från början och all matvägran. Hade Julian ätit bättre så hade jag nog dragit ner på amningen betydligt mer tidigare. Samtidigt hade jag nog behållit den ungefär lika länge.

För någon dag sedan gick jag in i kategorin Amning på bloggen. Insåg att det var såväl tomt som ouppdaterat där. Amning är ett av dom mest laddade ämnena i mammalivet. Även när jag skriver detta inlägg känner jag hur försiktig jag får vara för att inte trampa någon av mina nära och kära på tårna. Många av mammorna omkring mig har så olika inställningar och förutsättningar vad gäller amning. Jag tror rent av ALLA mammorna har olika inställning och förutsättning! Och det är väl inte så konstigt egentligen?

Alla är olika och alla vill olika. Självklart kommer det alltid finnas dom som tycker och tänker vad man än väljer att göra. Det tråkiga är att det ofta är vi själva som tycker och tänker om varandra. Papporna och övriga män har ofta en mycket coolare inställning. Vet ni vad jag tror anledningen till det är? Dom sitter inte och googlar eller frågar andra hur dom gjorde och vad dom tycker. Papporna ser bara mamman, barnet och amningsrelationen däremellan. Dom lever med oss och med barnen och känner till våra förutsättningar! Dom ser vad barnen vill och vad dom mår bäst av.

Kvinnor som tycker och tänker om andra kvinnors amningsval ser inte detta. På sin höjd ser dom en liten del av helhetsbilden. Ändå tror dom sig veta bäst vad som gäller för just denna mamman och detta barn. Egentligen jättekonstigt. Så snälla mammor, sluta tyck och tänk så mycket om andra kvinnors amningsval. Varje val har en anledning. Sluta hetsa varandra om att ni ammar för mycket, för sällan, för kort, för länge och allt vad det är.

Nästa inlägg kommer att handla om mina egna tankar och erfarenheter kring amning.

Vi har nyligen slutat nattamma. Tror det snart gått en vecka utan nattamning. Julian är ju 10 månader så det kanske är på tiden. Tror jag läst att bebisar rent näringsmässigt inte skall behöva mat på natten från ganska tidig ålder. Kan det vara 2-4 månader? I den åldern ammade inte Julian på natten om jag ska vara rättvis mot oss. Nattammandet återupptogs vid 5,5-6 månaders ålder. Och har alltså pågått fram tills nu.

När folk berättar om att sluta nattamma så hör man ofta historier om att de första nätterna/veckan var ganska tuff. Man fick vagga, gå, kramas, ge vatten, napp osv. Många vakna nätter alltså. Men sen. När den tiden är över sover bebis hela natten. Låter ju ganska bra. Många berättar också att de sover borta/i annat rum och att pappan får ta de tuffa nätterna. Det ska vara enklare för barnet om inte mamma och mjölklukten finns där. Inget av detta har stämt för oss.

Att sluta nattamma är nog bland det enklaste jag gjort som är kopplat till Julian. Att jag upplever det så enkelt kan ju bero på att jag trodde att det skulle vara så svårt. Det var verkligen hur enkelt och faktiskt mysigt som helst. Så hur gjorde vi då? Jo. Vi bestämde oss helt plötsligt bara en dag för att nu får det vara bra. Något som jag tror kan underlätta, som i alla fall underlättade för oss, var att sätta klockslag på vad som var natt. Vi bestämde att det inte skulle vara någon amning mellan 23-06. Efter första natten blev detta i praktiken 20:30-06. Han vaknade helt enkelt inte mellan att vi la honom och 23. Så det var det.

Turligt nog, som antagligen har att göra med att han ätit lite mer mat på dagarna, så har han inte vaknat super mycket på nätterna senaste tiden. Kanske två gånger. När han har vaknat har jag tagit över honom till vår säng (som vi alltid gjort) och gett honom nappen och kramats som om vi skulle amma. Oftast har detta hjälpt och han har somnat om snabbt. Om inte det funkar har jag gett honom lite vatten i nappflaska. Det tredje och sista alternativet (som vi bara fått göra två gånger) är att vi får gå upp och vagga honom en liten stund. Man ser ju att han är trött och vill sova så det handlar bara om att få honom att somna om.

Jag är jätteglad över att ha slutat nattamma. Jag vill ju att han ska äta på dagarna istället. Jag kan tyvärr inte säga att han sover hela natten än men det kanske kommer? Nu ammar jag bara morgon (typ 6 då), eftermiddag (mellan 14-17 beroende på vad vi gör och hur han ätit) och 20:00 när han ska sova. Tre gånger om dagen med andra ord.

Jag har alltså på 3 veckor gått från ungefär 6-7 gånger om dagen/dygnet till 3. Först tog jag bort två dagamningar och efter ett tag tog jag bort 1-2 nattamningar. Ibland har det vart allt mellan 2-5 nattsnuttningar men oftast inte så många. Hur har brösten klarat det? Inte alls bra än tyvärr. Dom verkar vara tröga på att förstå att dom ska dra ner på produktionen så dom är superspända stora delar av tiden. Robert tror att Julian därav fortfarande får i sig mycket mjölk men mer sällan och att det är därför som han är jobbig med maten. Han är helt enkelt inte så hungrig. Jag försöker att inte pumpa för mycket mellan hans mål eftersom att jag vill att brösten ska anpassa sig men ibland när det t.o.m. börjar läcka så måste jag pumpa lite. Jag hoppas att det löser sig snart.

Jag säger inte sluta amma. Det är varken Julian eller jag redo för än. Därför säger jag dra ner. Jag kommer aldrig att sätta något datum eller någon ålder på när vi ska sluta amma. Jag kommer att sluta när det känns rätt, för oss båda.

Om två dagar är min prins 10 månader och han ammar fortfarande mycket. Men mindre nu än för några dagar sen. För bara några dagar sen var han i princip helammad. Men inte nu längre. Jag har fått mycket hjälp och stöttning av Julians farmor när det kommer till hans ätande. Utan henne tror jag att han fortfarande hade varit helammad. Idag åt han en hel stor 8-månaders barnmatsburk. Det är första gången och det var fördelat på lunch och middag men ändå. Dessutom åt han gröt två gånger och frukt efter varje mål. Jag är själv förvånad över hur mycket han åt. Vet inte hur det är i relation till andra barn i hans ålder men för honom är det mycket.

Numera ammar jag vid klockan 6 när han vaknar till, inte stiger upp eftersom vi drar oss och eller somnar om till 7-8. Sen är nästa gång klockan 9. Därefter 16 och 20. Natten blir som det blir. Ibland 2 gånger ibland 3-4 gånger. Jag har tagit bort ungefär 2-3 ”dagamningar”. Det känns bra. Nästa steg är att ta bort nattamningen tror jag.

Sedan han börjat äta ordentligt, de senaste dagarna alltså, njuter jag av amningen på ett helt annat sätt och det är underbart. Innan har jag trott att jag velat sluta amma men inser nu att det inte är det som det handlat om. Jag har varit frustrerad över att han inte ätit, inte över att han ammat. Nu får vi det bästa av två världar. Lycka!