Month: juni 2015

Sedan Vincent föddes har han varit oerhört torr i huden. Vi smörjer, smörjer och smörjer. Det enda som har funkat är Locobase repair, enligt doktorn den fetaste av dom alla. Den har iaf funkat tills nu…

Vincent har haft klåda i några dagar. Jag bestämde mig igår för att det fick vara nog eftersom det inte verkade gå över. Ringde till 1177 som ville att vi skulle kontakta vc för besök samma dag.

Hos doktorn får vi svara på lite frågor och sedan plocka av kläderna. Domen blir atopiskt eksem. Utbrett eksem. Såpass utbrett att kortison inte kan användas utan bad i kaliumpermanganat krävs (mörklila vätska). Kortison kan vi använda på de absolut värst drabbade hudpartierna. Fick en svag för ansiktet och en medelstark för kroppen.

Tydligen ligger Vincent nu även i riskgrupp för astma och förkylningsastma eftersom barn med atopiskt eksem löper större risk för det. Vi uppmanades vara uppmärksamma på hans andning när han är förkyld.

Jag vet inget om atopiskt eksem eller astma, mer än det jag läst sedan igår. Jag vet bara att ögonen tåras varje gång jag tänker på det. Det känns som en hemsk dom för livet som min lilla pojke ska dras med. Varför han? Varför någon? Varför har Julian gått igenom allt med sitt tungband? Att få barn är den största glädjen som också kan ge den största sorgen.

Doktorn sa att han måste inte få astma och eksembesvären kan växa bort. Jag lägger allt mitt hopp till det.

Jag fick höra av andra mammor och även läkare och sjuksköterskor att barns som sövs olyckliga oftast vaknar olyckliga. Vilket stämde lite för bra.

Min stackare har varit ledsen och gråtit väldigt mycket från den stund han vaknade och fram till nu. Nu är det ok eftersom han sover.

Förstår inte vad det är för solskenshistorier jag läst om på nätet. För jag är chockad över hur ledsen han har varit. Jag visste inte heller hur svårt han skulle ha att äta. Han har verkligen försökt att få i sig mat men det är svårt.

Sjuksköterskorna var måna om att han skulle äta glass eftersom det lindrar smärtan och drar ihop kärlen vilket stoppar blödning. Riktigt chockade blev dom när han inte ville ha. Även efter att ha smakat ville han inte ha mer. Jag var inte förvånad. Vardagsmat för oss att han inget äter, inte ens glass.

Operationen gick bra och vi kom hem för någon timma sedan. Julian har varit lite ledsen men somnade äntligen för en kvart sedan i min famn.

Han har inte riktigt varit sig själv efter narkosen och allt smärtstillande han fick så sömn är nog behövligt. Hoppas han mår bättre när han vaknar.

Det kan blöda en del efteråt. Det fick jag och Julians hoodie lära sig den hårda vägen. Nu ska jag duscha av mig blod och tvätta hoodien i kallt vatten. Tack för all omtanke<3!

Imorgon är det dags för Julians tungbandsoperation. Känns inte alls kul. Är orolig att något ska gå fel. Att dom ska se något som är fel. Julian andas genom munnen en del. Logopeden vi går hos vill därför att doktorn går ner med en kamera genom Julians näsa och ner i svalget för att kolla så att allt är som det ska överallt.

Han ska sövas. Robert tycker att jag ska vara där när han sövs, eftersom han är så mammig just nu. Det klarar jag. Det är inte det som känns jobbigast såhär på förhand. Det som känns svårast är att jag måste lämna honom när han är nedsövd. Nedsövd och helt utlämnad och försvarslös.

Jag vet redan nu att de tio minuter som operationen beräknas ta kommer att vara de längsta i mitt liv. Ska även kameraundersökningen göras så vet jag inte hur mycket extra tid det tar. I operationspappren stod det att jag får träffa honom igen när han håller på att vakna upp. Tänk om han hinner vakna innan jag kommer dit?

Det är omänskligt att gå igenom det här som mamma. Ändå är det inte så farligt egentligen. Tänk så många mammor som har värre ingrepp att vänta. Ingrepp som tar timmar. I tanken skickar jag er all respekt och kärlek jag har. Hur ni mammor klarar det vet jag inte. Eller jo det gör jag. Man har inget alternativ till att klara det, för ens barn behöver att man klarar det. Precis som Julian kommer behöva att jag säger att jag inte ska lämna honom imorgon.. Att jag är stark och låtsas som att allt är som det ska.