McDonaldsbarn

Vi gillar ju inte ens snabbmat. Visst. Man kan äta det ibland i brist på annat för att det är smidigt men det är ju egentligen inte gott. Inte jämfört med riktig mat gjord på riktiga råvaror. Vad svamlar jag om? Jo. Julian har avklarat sitt första läkarbesök med bravur. Vi fick träffa en mycket skicklig läkare som relativt snabbt kunde diagnostisera Julian.

Han är ett McDonalds barn. Det är så doktorerna kallar hans typ. På riktigt! Det innebär inte att han skall (eller har?!) ätit mycket på McDonalds utan det är själva miljön man refererar till. Han ska gärna matas i en miljö med mycket stoj och stim så att han blir distraherad. Det finns alltså ingen medicinsk anledning till att han inte äter. Han har helt enkelt inte tid eller intresse av att sitta ner och äta en hel måltid. Världen är alldeles för intressant för det. Doktorn sa att han äter tills han blir nöjd men inte tills han blir mätt.

Med andra ord ska vi fortsätta precis som vi gör. Vilket innebär att vi får fortsätta kämpa vid varje måltid. MEN skillnaden är att vi nu kan känna oss trygga i att vi gör rätt och det som är bäst för honom. Det är en jättestor skillnad. Även om det kommer att innebära samma arbetsinsats så kommer det inte att vara lika jobbigt framöver. Nu vet vi ju att han inte är allergisk, inte har ont osv. Han är bara upptagen och envis.

Som vanligt fick han även komplimanger för hur fin, intelligent och pigg han är. Det är han verkligen min skatt. Skulle inte ha kunnat önskat mig en bättre bebis. Om hans matstrul är del av paketet så ska det vara det. Annars hade han ju inte varit samma person. Hade han haft tid att äta så hade han ju varit lite mindre aktiv, lite mindre nyfiken och lite mindre Julian.

Jag är så tacksam över att allt gick bra idag. Tänk vad fort ens liv hade kunnat vändas upp och ner under ett läkarbesök. #tacksamhet #uppskattadetduhar #njutavvarjedag #utanhälsanharmaningenting

bild-50

Vi firar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.