Julian har matvägrat, i princip sen han började med smakisar, som många vet. Han har haft några få perioder då han helt oförklarligt ätit bättre. Fortfarande inte bra men i alla fall bättre. Sist han hade en sån period var när farmor var här och hälsade på. Jag passade snabbt på att bra ner på amningen då eftersom att han ändå åt bättre. Min förhoppning var att han skulle börja äta ännu mer då. Jag har alltså slutat amma på nätterna och ammar även ganska mycket mindre på dagarna.
MEN. Sen har, som alla gånger innan, ”matglädje” återgått till matvägran. Helt utan anledning blir det bara helt plötsligt så. Ingen vet varför. Skillnaden denna gången är att hans matvägra inte längre står i skydd av amningen. Nu ammar jag ju så lite så det inte kan kompensera längre. Igår fick jag nog och det kändes som att det inte går längre. Jag ringde till BVC och fick en tid för extravägning idag kl. 8:30. Mammakänslan stämmer alltid! Så är det bara. Sedan han var där sist (två veckor sen) har han gått ner 60 gram. Han har alltså inte bara stannat i vikt utan t.o.m. gått ner. BVC sköterskan, som vet att han matvägrat mycket, tyckte inte att det här känns bra och tryckte på stora knappen med en gång. Hon jobbar inte med remisser osv utan är en kvinna av action, remisser tar för långt tid. Nästa vecka ska vi på läkarbesök för vikten på måndag, hjärtundersökningen blev också tidigarelagd eftersom att man inte vet vad som beror på vad och dit ska vi på torsdag. Sen ska vi även till dietist på torsdag också.
Tre olika läkare/dietist ska vi träffa på en vecka. Även om det låter väldigt dramatiskt så känns det bra. Skönt att det tas på allvar. Skönt att det inte är vårt fel utan något som faktiskt inte är ”normalt” längre och som man inte ska behöva kämpa med på egen hand. Så många tårar som jag gråtit över hans ätande. Äntligen ska vi få hjälp!
Det bästa med att gå till BVC är leksakerna!