Julian sover, Cosmo ligger jämte mig i soffan och Robert sitter på ett SAS plan från Heathrow på väg mot Arlanda. Min bror som hälsat på oss i några dagar åkte hem för ett par timmar sen. Det är inte ofta det är såhär lugnt.
Julian fyllde 9 månader (!!!) för tre dagar sen. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Är det såhär för alla? Highway till pensionen? Även om tiden passerat utan att jag märkt så inser jag att saker har hänt. Från att min lilla Julian var en nyföding och relativt orörlig är han nu en fullt rörlig krabat som ska inspektera allt, gärna stående.
