När jag först blev gravid hade jag inte en aning om allt som fanns att lära. Det är verkligen sant som man säger att ju mer man lär sig desto mer inser man att det finns kvar att lära. När jag först hörde talas om tidig potträning, eller Elimination Communication (EC), öppnades en ny värld där jag inte kunde någonting. Jag är så glad att jag av slump stötte på detta. Samtidigt är jag så ledsen för alla föräldrar som inte stöter på det. Eller som bara stöter på det ytligt och avvisar det innan de vet vad det innebär.
Om alla kände till EC på det sättet som jag känner till det så har jag svårt att tro att man inte hade velat tillämpa det. Men vad vet jag. Jag talar ju bara utifrån mina egna erfarenheter, alla är vi olika som tur är. Min önskan är i alla fall att alla hade kunskapen och därmed valet. Här kommer därför en kort beskrivning på hur vi tolkat och tillämpar EC!
Kort info. Förr var EC det man använde, och fortfarande använder sig av i stora delar är världen, istället för blöjor. Det bygger på att bebisar redan från födseln inte vill kissa/bajsa på sig själva. Skulle gissa att det är en överlevnadsinstinkt. När bebisen väl är nödig signalerar den det genom gnäll, rörelser, missnöje osv. Ibland kan signalerna vara tydliga, ibland mindre tydliga. I korta drag innebär det att man ska vara lyhörd för de signaler som det nyfödda (sedan även äldre) barnet sänder ut och då erbjuda pottan/toaletten/handfatet/busken. I början kan barn inte hålla sig speciellt länge, då gäller det att vara snabb. När de är runt 3 månader verkar de kunna hålla sig en liite längre stund enligt många föräldrar. DÄREMOT kan de redan från början ”trycka på” och tömma sig ordentligt.
Såhär gjorde vi. Jag ska börja med att säga att vi aldrig varit så duktiga att vi följt EC strikt. Vi har hittat det som fungerat för oss och aldrig känt någon press. Vi började med att hålla Julian över handfatet, eftersom att han bara var en vecka gammal var det lättast. DET KOM KISS. DET KOM BAJS. Vi gjorde ingenting. Han visste vad det handlade om. Givetvis kom det inte bajs varje gång men kiss kom det nästan varje gång. Så fort vi tog av blöjan höll vi honom ovanför handfatet och kisset kom. Tog vi av blöjan och lät honom ligga kvar på skötbordet kom kisset då med. På oss. Enligt honom var ju blöjan av och han tolkade det som att det var ok. Läste någonstans att det är därför nyfödda kissar på skötbordet när man tagit av blöjan.
Nästa steg vi gjorde (enligt EC) var att vi kopplade ett läte till kisset och bajset. Så fort han kissade sa vi pssspssspsss. Man kan givetvis säga vad man vill. Det viktiga är att barnet lär sig att ljudet betyder kiss eller bajs. För bajsa sa vi ehhh ehhh. Resultatet har blivit att Julian kissar och bajsar på kommando. Om vi sätter honom på pottan och säger ljuden gör han det han behöver. Vill han inte så vill han inte, ingen press.
Vi sätter alltså Julian på pottan varje gång vi byter blöja. Eftersom att vi hållit på ett tag så kan vi hans rutiner ganska bra. Han bajsar alltid på morgonen det första han gör och ibland även på kvällen. Däremellan är det kiss. Har vi honom utan blöja sätter vi honom på pottan ungefär var 40 minuter. Med blöja var 2-3 timmar. Det där med att tyda signaler för kiss har vi aldrig lyckats med tyvärr. Jag har flera flera gånger sett Julian kissa utan att ändra min i ansiktet. Pokerface. Kanske är olika för olika barn eftersom att andra lyckas. Vill han bajsa så märker vi det däremot. Hursomhelst hamnar allt bajs i pottan/toaletten och en stor del av kisset likaså. Svårare än så är det inte.
Min älskling
